Övning ger träning! :)
En vecka har gått sedan jag skrev sist. Tur att det inte finns några regler om dagliga blogginlägg, i mitt fall skulle det blir stor risk för rent "ord-bajseri". ;)
Sedan sist så har jag hunnit rida Revanche ett pass, det var ett tag sedan sist. Men OJ så fin han börjar bli! Det märks så tydligt att han blivit betydligt starkare i kroppen, han orkar bibehålla en fin takt i både trav och galopp. Så jag jobbade mest med att lösgöra honom och arbetade lite efter Johns principer med att ge efter för tryck, det vill säga flytta bog och rumpa för skänkeln. Och han köpte det så fint, utan att bli ett dugg sur. ;) Men som ryttare får man verkligen tänka sig för, att i början genast släppa trycket när han gör som jag vill. Det är så lätt att man vill be om lite mer, lite bättre. ;) Inledningsvis så räckte det med att jag kände hur han liksom tänkte flytta åt sidan och i slutet av passet flyttade han ett par-tre steg i sidled i båda varven. Riktigt duktig! När jag på slutet travade av honom och man riktigt känner hur ryggen kommer upp, en härligt takt i traven och han frustar förnöjt, då känns det gött! Han är så fin!!
I lördags var Ida med på hoppträning för Uffe igen, troligen den sista träningen på HLR's ridbana innan vintern. Han var lite tröttare än vanligt, tror pälssättningen sätter sina spår. Han fäller verkligen en hel del nu! Som vanligt så var det en toppenträning med mycket bra övningar för hästarna, men kanske ännu mer för ryttarna. Mycket fokus låg på tempo, sits och teknik. Ida som nästan bara ridit dressyr hittills, har lite att träna på. Det är lätt att tro att det är så mycket enklare att hoppa än att rida dressyr, men riktigt så är det inte. Åtminstone inte när man börjar rida på givna avstånd och linjer, då gäller det att man hittar rätt tempo, att få hästen ordentligt mellan skänkel och hand så man kan reglera tempo och galoppsprång utan att tappa energi. Just detta fick de träna på och det var otroligt nyttigt. Den avslutande rundan för dagen blev riktigt bra för Ida och Revan!
Och idag har Moa ridit ett pass bomträning för Anna. Alltså, han är bara 4 år men har en fantastisk balans och stadighet över bommarna. Att galoppera på volten, där halva volten är inramad som en tunnel mellan bommar är inte helt enkelt. Men det genomförde Moa och Revan som det mest självklara i världen. Jag är mycket imponerad över hur väl Moa rider honom, det ser så enkelt ut.
Ida är sugen på att rida en pay & ride i mitten av november, prova att rida igenom en LC:1 innan året är slut. Det får nog bli så, sedan har Revanche gjort sig mer än väl förtjänt av en skön sista 4-årsvila. Han kommer inte ställas av helt, jag tror inte riktigt på det. Men vi kommer inte träna-träna på några veckor, utan det får bli skogspromenader och fortsatt träning från marken efter Johns principer.
För första gången på evigheter (känns det som) så är kommande helg ett helt oskrivet blad. Så otroligt skönt att inte ha något bokat. Förutom morgonjour på lördag morgon i stallet, men det är ju riktigt mysigt! :)
Fridens liljor!